• 15 januari, 2021

Hem till lilla byn

Hem till lilla byn

Hem till lilla byn 1024 819 Jenny Erica Wright
Lilla byn

Knappt ett år har jag bott i en liten by för första gången i mitt liv och det har hittills varit en fin upplevelse som jag är väldigt glad för. Egentligen skulle vi nu vara någon helt annanstans, men det är en helt annan historia. Pandemin tog oss till den lilla byn på 300 invånare långt upp i svenska norr som man nästan kan komma, där bergen är snöbeklädda och tystnad kan höras. Det finns mycket gott att hämta ur detta och det delar jag med mig av nu.

I byn pratar vi med varandra

Ute på promenad eller på lilla butiken i byn hälsar alla på varandra och växlar ett par ord, vilket är trevligt och gemytligt, tycker jag. Är det riktigt kallt och blåsigt vinkar man istället med vantarna på, det går lika bra det.

Vänliga människor

Här är människorna vänliga och det finns tid att se och höra varandra. Vill man besöka någon går man helt enkelt hem till dem och öppnar dörren och kliver in. Det var helt nytt för mig som är van vid att bestämma tid och knacka på och vänta på att någon öppnar och sådant där världsligt. Det fungerar inte så här, för det är ingen som förväntar sig att någon knackar och dessutom hinner du frysa ihjäl utanför dörren. Gå alltså bara in genom ytterdörren och säg ”Hej”, svårare än så behöver det alltså inte vara att ses. Fantastisk insikt.

Lugnet

Det är extremt lugnt att bo i en liten by som denna. Naturen omringar en från alla håll och här kan jag höra hur världen låter. Hur blåst och stiltje låter eller hur sparken glider fram i den pudriga snön. Jag kan höra hur en hund flåsandes springer förbi och hur örnen skär genom luften. Jag hör till och med hur älven sakta slingrar sig fram. Något yttre brus är inget jag uppfattar här och det är något jag njuter av. Här är jag i kontakt med mig själv på ett helt annat plan och det är något jag letat efter utan att veta om det.

Saker tar tid

I vardagen har tempot dragits ner avsevärt och jag låter saker få ta tid med flit. Vi kör barnen till skolan på spark, vi hämtar ved och eldar för att få värme. De vardagliga sakerna görs nu med omsorg, i den takt de ska göras och jag tror det ligger mycket återhämtning i det. Att få jobba lite för det vi annars tar för givet bara finns där. Jag hade aldrig trott det skulle vara avstressande att göra saker långsammare, men ack så motbevisad jag blivit.

Större tolerans/acceptans

En reflektion jag gjort är följande. På en liten plats med få invånare finns en större tolerans och acceptans gentemot varandra. På mindre orter är självklart urvalet av människor färre än i städer, vilket betyder att man lär sig vara tillsammans med olika människor. Det tycker jag är väldigt positivt, att människor får vara som de är, och ändå vara med. Det är roligt med olika, berikande och befriande.

Umgås i alla åldrar

I byn är jag tillsammans med människor i alla åldrar från 0 till 100 (typ). Det känns så bra, för alla har i sina åldrar massor att bidra med och det är fint att kunna och få dela. Barnen leker och umgås också i olika ålderspann, vilket är roligt att se. Alla är någon här och alla duger. Vi är alla tillsammans och hjälps åt – stora som små.


Vill du veta mer om livet i norr kan du läsa vidare om polarnatten som jag tidigare skrivit om.

Leave a Reply