• 15 februari, 2021

Nattbion 2003 lärde mig om högkänslighet

Nattbion 2003 lärde mig om högkänslighet

Nattbion 2003 lärde mig om högkänslighet 1024 1024 Jenny Erica Wright

I mörkaste december under lucianatten 2003 gick jag och mina kompisar på nattbio tillsammans på en vardag. Tre filmer skulle under denna natt visas och popcornen, godiset och drickan var kirrade och redo att förtäras. En överentusiastisk konferencier som pratade i snabb takt öppnade upp detta nattmaraton och jag hade intalat mig själv om att detta skulle bli kul! Kroppen däremot, kände något helt annat. Fast det försökte jag trycka undan.

Lamporna blinkade likt ett epileptiskt anfall

Jag förstod det inte då, men har förstått det sedan. Jag pratar om varför jag aldrig gillade att gå på krogen och att vara uppe sent på natten. Hur kunde hög musik skära genom min kropp så det gjorde fysiskt ont? Alla andra verkade tycka att dessa miljöer var roliga, och det verkade fungera för dem. Hur kom det sig att jag inte gillade att gå på fest med 50 ungdomar till och dansa timme efter timme på ett svettigt dansgolv? Lamporna på disko-golvet blinkade och påminde mig om något jag skulle kalla ett epileptiskt anfall, mer än något som förhöjde glädjen på dansgolvet.

Varför var det såhär i dessa situationer? Varför kunde jag inte bara tycka det var roligt? Det hade varit enklare att bara passa in. Inget tänkande, inget kännande utan bara ett varande.

Förstå sig själv – en befrielse

Det jag idag vet är att beskrivningen av högkänslighet är en beskrivning av mig. När jag första gången läste om det, blev jag oerhört berörd för jag kände att äntligen förstår jag VARFÖR. Jag förstår nu varför jag hellre är tillsammans med en god vän i djupa samtal över en middag, med behagligt ljus till toner av finstämd bakgrundsmusik. Förståelsen finns nu över varför jag går undan en stund för att hämta tillbaka kraft i mer energiska miljöer, och vikten över att jag behöver välja min plats och omgivning för att må bra. Jag förstår hur jag kan njuta så otroligt mycket över hur gräddnougaten smakar och hur vackert molnen rör sig på himlen. Jag förstår mig själv bättre nu och det är befriande.

Anders Hansen jobbar som överläkare i psykiatri och berättar mer om högkänslighet och på vilket sätt personlighetsdraget har bidragit i våran flock bakåt i tiden.

Första bästa buss hem

Nattbion 2003 blev så småningom dag igen och vi gick till skolan. Eller rättare sagt; mina kompisar gick till skolan och tog sig igenom ytterligare en dag. Själv satte jag mig på första bästa buss hemåt eftersom jag kände mig sjuk. På bussen bestämde jag mig att aldrig mer trycka undan vad jag kände, det blir nämligen fel då, fel för mig. För vi är inte exakt lika vi människor och tur är väl det.

Nattbio i all ära; fast inte för mig.

Högkänslighet och bakelser

Som högkänslig njuter jag kanske extra mycket av en bakelse som denna. En fröjd för ögat och en fröjd för smaklökarna.


Vill du läsa mer om högkänslighet kan du göra det på Sveriges förening för högkänsliga. Jag har även skrivit inlägg som handlar om att jobba hemifrån och att bo i lilla byn. Tror även att du skulle gilla inlägget om hur det är att bo på landet.

Leave a Reply