• 9 december, 2020

Vara och tänka utanför boxen

Vara och tänka utanför boxen

Vara och tänka utanför boxen 1024 576 Jenny Erica Wright

Att vara och tänka utanför boxen kan verka konstigt och framförallt trassligt för oss många. Utanför boxens omfamnande ramar finns ingen klar ordning och inte heller vet man vad man får. Vem går dit frivilligt, när det är så härligt tryggt och skönt i boxen? Jag tänkte försöka reda ut det nu och ge fler perspektiv på detta.

Jag tror nämligen, i motsats till den stora massan, att många svar och lösningar finns just där – på outforskat område utanför boxen. 

Mamma och barn tittar ut över ny terräng

Här upptäcker jag och barnen nya marker i Portugal.

Boxen

Låt oss prata lite mer om vad boxen symboliserar. Vår berömda fyrkantiga stabila låda som utstrålar trygghet och tydlighet, ni vet. Den fyrkantiga konstruktionen som rymmer det som vi bestämt känns tryggt och förutsägbart. Boxen erbjuder oss ett system som gör det lätt att vistas inom boxen. Det finns regler och en plan för att alla ska nå upp till en viss nivå. Boxen tänker på massan, att massan ska fungera som grupp, att massan ska ha det på ett visst sätt som definieras som godkänt. Det är en fin tanke och som med allt så har myntet två sidor vilket jag nu kommer in på.

Box-livet

Under mina tio första vuxna år testade jag på box-livet. Jag navigerade runt med alla tänkbara verktyg där inne och försökte hitta min plats i boxen. Jag försökte testa nytt, ändra om och byta plats till ett annat hörn. Lika tom stod jag där i slutet av dagen trots mina försök. Jag upplevde med boxen att vägarna var för raka och stigarna var redan ordentligt urholkade. Tankarna var redan tänkta, meningarna redan sagda och problemen redan lösta. Min motor och drivkraft började långsamt att dö ut för mig. Sakta men säkert gick det äntligen upp för mig att jag nog aldrig kommer att hitta min plats i boxen, hur mycket jag än letar.

Tänka utanför boxen – De första stegen

När blicken glimtar fram bakom lådans fyra väggar, hur bär man sig då åt? Det är tyst och dina egna andetag är närvarande, bruset från massan är nu borta. De första stapplande stegen ut i intet är osäkra, och också fria. Det är upp till dig hur du nu ska göra, det finns ingen manual eller system som berättar det för dig. Det finns bara du nu, inget rätt eller fel, bara du finns där med hela dig. Kompassen som du nu håller i din hand och navigerar runt med på outforskad mark, får sitt bränsle av din nyfikenhet och din inre vilja att se nya lösningar. 

”Allt det som rymmer insidan av boxen idag, har en gång i tiden hämtats från utsidan av boxen då”

Allt det som rymmer insidan av boxen idag, har en gång i tiden hämtats från utsidan av boxen då. Någon gick på outforskade stigar och hämtade tillbaka ny kunskap och nya tankar som skulle passa bättre in i den nya versionen av världen och utvecklingen. Det är så man gör för att driva ett samhälle framåt. Därför behövs det människor som går utanför lådan, som tänker på nya sätt. Som hämtar hem nya lösningar att stöpa och blöta, som är bättre anpassade till vårt samhälle för tiden. 

I flytande form

Numera är jag i någon slags flytande form. Jag flyter inom ramarna, jag flyter iväg utanför ramarna. I mitt liv har väggarna som en gång utgjorde boxen blivit osynliga och det blåser frisk luft som andas liv. Jag kan uppfatta fler nyanser; i flytande form blir det mer öppet. Tankarna får sväva iväg och hitta nya sätt att ta sig an livet på. Tacksamheten gör sig ständigt påmind i de minsta av detaljer. Varje steg jag tar tas av livskraft och av en inre vilja att upptäcka.  


För fler liknande inlägg rekommenderar jag att du läser jag älskar när det går bra för dig och att ändra sig.

2 comments
  • Camillis 16 december, 2020 at 11:50 f m

    Så sant! Jag lever också så, det är plågsamt av och till, för att förväntningarna man lärt sig att ha kring livet upplöses. Samhället kräver sin kompetenta medarbetare. Det krävs av oss att bidra inom boxen, vi lär oss tidigt att vilja vara där. Men det är så trist därinne. Fasansfullt att ta sig ut. Fruktansvärt att inte ”veta” något om framtiden (som om det någonsin går att göra…) men friheten att vara flygande, svävande, med sina egna vingar, detta enda lilla liv – det är att tvingas in i nuet, och konstigt nog är nuet nästan alltid bra. Eller hur? De flesta av oss är friska, har mat, tak över huvudet, mår ganska okej – just nu. Och det är en hemlighet som är så självklar när en väl tvingas utanför boxen.
    Kram!♥️

Comments are closed.